en rolig dag med hundarna!

idag åkte jag, mamma, mammas kompis carina och mammas kompis anki ut till skogen vid brukshundsklubben.
Carina har en whippet och en greyhound.
Det var totalt 7 hundar, kuul :)

Sessan drar så in i ******* så jag tränade lite i slutet på att hon ska gå fint, och det funkade! till och med mamma blev ju imponerad, haha ;)
jag hade kopplet löst hängande och tränade stanna fot och trava och kunde galoppera och ändå kontrollera utan att hon drog i kopplet, så det var bra.

Sen åkte anki hem o jag ville gå till agilitybanan och träna med salza, jag går ju kurs med henne nu också men missade förra veckan för jag var i skåne.

så jag, mamma och carina med hundarna gick ner där o jag körde slalom och det gick kanon! andra gången bara!
sen gjorde jag en bana så det var slalom, balansgång, A-hindret och en tunnel på ungefär 5 meter. hon hade aldrig gjort tunneln förut, så i början stog mamma på andra sidan o efter typ 5 ggr så kunde hon den! duktig vovve! :D

jag går somsagt på en agility kurs ( fortsättningskurs ) på tyresö hundungdom då jag blivit medlem nu, o jag har verkligen lust att starta i en tävling senare när hon kan alla momenten!


finaste salza i vintras <3
foto: jag ( fanny östlund )

förlåt att vi inte bloggat men nu har jag tjatat på mamma så hon ska skriva snart :)


We are back!

Vi kommer igång med bloggandet igen, eller rättaresagt vi börjar blogga för mamma har ju aldrig gjort ett inlägg på denhär bloggen! fy skäms på henne, haha mamma skärp dig nu! ;)
Vi kommer att skriva om vad som händer i våra hundliv osv. Jag har ju gjort några inlägg tidigare :)

Har även en väldigt tråkig sak att berätta

Smilla
 hade ju fått en fraktur i benet och gick med gips, så vi skulle på återbesök i måndags. På måndagsmorgonen så åt inte Smilla sin frukost än, men jag gick till skolan och mamma skötte det.
Sen smsar hon mig och säger att jag ska följa med efter lunch till veterinären och åka från skolan.
Hon skriver '' hon äter ju inte ens '' .
Då började jag nästan förstå, men det är alltid svårt som ägare att förstå vad som ska hända innan man hör de duktiga veterinärerna ta ett beslut.
När jag kommer hem från skolan ser jag att Smilla har en stor knöl över hela halsen vilket mamma hade sett på morgonen.
Vi visste inte vad det var, var det kanske cansern som hade spridit sig?

Så vi åkte till veterinären i Haninge kl halv 1, när vi kom dit så ville Smilla inte ens gå ut ur bilen, så pappa fick bära ut henne. Vi kommer in och väntar på veterinären, då kommer en schäferblandning och hälsar på Smilla och Smilla var så glad och viftade på svansen och var pigg. 

Vi kommer in till veterinären och den lugna och snälla veterinären kollar inte ens på benet.
Det första han gör är att känna på Smillas hals, han rör med handen över Smillas rygg och sen tittar han på oss.
'' Det finns inget vi kan göra, det är en tumör '' .
Då förstod vi ju, och mamma och pappa hade redan innan varit beredda på det, det hade ju jag också men ändå blev jag helt.. ja det är svårt att förklara känslan när man får ett sådant besked.

Smilla fick iallafall ett lugnt och stilla slut och det har varit en underbar tid med henne, och vi saknar henne otroligt. Speciellt mamma, och jag förstår det, det är tungt att behöva säga hejdå till sin hund.

Som ''tur'' är så har vi 2 till hundar hemma som kan trösta, men ingen, ingen hund kan ersätta den hund man förlorat, det är alltid någonting unikt med sin hund.

Smilla har det iallafall bra nu.

Rest in peace, Smilla <3


Du sover lika gott nu, och för oss, finns du fortfarande, i våra hjärtan <3


RSS 2.0